Lyssna när jag viskar

Har du varit med om det någon gång?
– Att när du berättar något väldigt personligt eller om en stark upplevelse eller något svårt eller känsligt så blir responsen oönskad.
Responsen blir en massa råd, uppmuntran och inte sällan: den som lyssnar delar med sig av sina erfarenheter och hur det var, blev, kunde blivit…och hans moster.

Låt mig passa på att be om ursäkt för de gånger jag själv inte hållt k*****.

Det enda man ville var att någon lyssnade. (punkt)
Inte alltid – men ibland är det skönt.
Bara lite närvaro, öppna öron, liksom.
Visst?

Den här textsnutten gillar jag:
Du kan gråta när jag gråter,
du kan skratta när jag ler,
du kan trösta när jag sörjer,
bedja när jag ber.
Du behöver inte svara när jag frågar
men lyssna när jag viskar annars tystnar jag för gott…

Annonser

One response to “Lyssna när jag viskar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s