Massor av tid

20111229-222040.jpg

Jag har all tid. Alltid.
Ett nytt år. Inte det sista.
Oavsett vad som händer, inte det sista. Isåfall bara det sista som räknas, sedan fortsätter det för alltid.
Känns bra.

Läste bok idag om killen, knappt fyra, som tillbringat tre minuter i himlen.
Han hann med mycket på tre minuter.
Några år efter bestämde familjen sig för att skriva en bok om det han kunde berätta om sin resa.
Flera hade förslag till namn på boken men saken var klar så snart lillgrabben sagt:
”-Jag vill bara att alla ska förstå att himlen finns på riktigt.”
Boken fick gult omslag med resenären på framsidan och en blink av evigheten på insidan.

Boken är rörande rolig.
Man måste tro för att tro på den.
Det är ju enkelt.
Tror gör ju alla.
Om du inte tror varför har du då ens funderat på nästa år?
Du tror att det kommer.
Du tror att det blir bättre än förra eller sämre.
En del tror att dom tror fastän dom vet att dom vet att dom tror.

Tro är inte osäkerhet.
Tro är en övertygelse om nåt man inte sett eller upplevt.

Min ankomst till den här världen 1965 var planerad, mycket var redan fixat och ordnat. Många vägar redan byggda och en hel del idéer var redan kläckta. Några miljoner uppfinningar redan funna och en del sjukdomar går nu att bota. Det är lätt att tro bara för att allt ser ut och funkar som det gör nu. Man inbillar sig, tvärt emot sin eftertänksamhet, att allt alltid har funnits och funkat eller inte funkat som det gör nu men det är ju inte sant. Det är inte ens trovärdigt.

Min ankomst var planerad. Av flera.
Ett par hade planer som var så noggranna som de kan vara.
Paret är mina föräldrar.
Den mer sofistikerade planen var inte deras. Den planen är så omsorgsfullt uttänkt att den, om den skulle presenteras i förväg, skullle skrämma skiten (ursäkta tydligheten) ur både paret, avkomman och omgivningen.
Anledningen till det är att för mycket beskriven spänning utan själva upplevelsen i realtid med ansamling av nödvändiga erfarenheter är alldeles för spännande, rent av skrämmande.

Jag kan bara tänka mig att om jag vetat i förväg hur mina år skulle ta sig ut hade jag säkert undvikit en del utmaningar för att slippa en del jobbiga saker i tron (det där ordet igen) att livet skulle bli enklare och skönare.

Min övertygelse (en synonym till ”väldigt stark tro”) är att om jag fegat runt en del jobbigheter hade jag missat fantastiska saker som också inträffat och många, många helt fantastiska saker som väntar framöver.

Tror jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s