En piss i Mississippi

20120113-153022.jpg

När såg man en rapportering från ett bankrån där fokus låg på att bankrånarna varit hänsynslösa nog att ställa flyktbilen på en handikapparkering under tiden de var inne på banken och sköt vilt omkring sig, förstörde nattsömnen för åtskilliga för lång tid framöver och åstadkom skador både på människor och byggnad samtidigt som de stal massor med pengar?
Inte skulle väl övervakningskamerorna från parkeringen spelas om och om igen för att visa:
”Ja, titta hur kan de vara så fräcka, titta, där kommer en rullstolsbunden och tvingas söka vidare efter en parkering. Så fräckt! Finns det ingen respekt längre.”

Vem skulle komma på tanken att lyfta en ensam galnings ovana att sno pennor och kollegieblock från jobbet som det allvarligaste brottet när han nyss gått in på sin gamla skola och skjutit ihjäl ett gäng av eleverna och ett antal personal.

Jag försöker förstå.

Jag instämmer i att man inte ska pinka på folk.
– Klart man inte ska!
Varken levande eller döda.
Varken sådana man älskar eller hatar.

Men om man zoomar ut lite.
Vad gjorde de fnissande soldaterna där?

Dom nödiga var där på uppdrag att skjuta. Skjuta för att döda om det behövs.
Kanske blandades skjutuppdragen med att placera ut lite småbomber och ”förhöra” misstänka med en vattentunna nära till hands.

Soldaterna var där på uppdrag av den som med eftertryck skällde ut dom direkt efter filmpremiären och tog kraftigt avstånd från deras pinkning.
Inför världens medier sa en represen-tant för soldaternas uppdragsgivare mellan raderna:
”Skjuta, fängsla, tortera är OK. Men pinka…skärp er grabbar. Döda bara.”
Hon använde inte dom orden, hon fokuserad på pinket.
Å, vips hade uppdragsgivaren lyckats flytta strålkastarljuset vad krig egentligen är.

Jag försöker förstå.
Förklaringen är nog den att vi väljer den enkla vägen. Vi gör det allihop.
Troligtvis är det för att vi inte kan ta i det större problemet, den stora sorgen. Det egentliga fruktansvärda. Vi har ju sett och hört så mycket om krig förut, vi tror vi vet.
De flesta av oss har ingen aning. De flesta av oss vill inte veta hur det går till, att det går till som det går till.

Jag erkänner:
Jag blev lika upprörd, är lika upprörd, som många andra av filmen som visats på nyheterna. Särskilt sedan jag började tänka på hur det kunde hända, hur omständigheterna kanske ser ut för att en film som den, ska bli till.

För dig som tycker att jag överreagerar.
För dig som tycker att liknelsen med rånet och parkeringen inte kan jämföras med att pinka på döda fiender.
För dig: du kan ha rätt i det, men ville gärna få ur mig det här.

Tack.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s