Kan du vissla Johanna…

Mac Edin - Kan du vissla Johanna

En del anar redan vad den här texten ska handla om. Många kommer nog att förstå den ändå. Några har svårt att föreställa sig hur mycket känslor som är förknippat. Fler än en kommer att bli avundsjuk och/eller inspirerad.

Bilden
Vanligtvis när man inte vill visa vem som är på en bild brukar man ”pixla” bilden dvs göra den väldigt oskarp – särskilt vid ansiktet. I det här fallet valde jag istället att ge bilden lite mosaikkänsla. Det blev lite vänligare. Maskerade bilder används ju ofta i generande eller brottsliga situationer. I det här fallet har jag inkognitoserat bara för att jag ville.

Titeln på inlägget
Syftar på en film som visas vid jul varje år. En kille på sju, Berra, får tack vare sin kompis idén att skaffa den morfar han aldrig haft. Beslutet blir självklart efter att Berra fått svaret på den uppenbara frågan:
– ”Vad gör en sån egentlligen?”
Svaret från kompisen innehöll hårdkokt fakta såsom:
– Bjuder på kaffe
– Äter grisfötter i gelé
– Får man saker av
– Ibland tar dom en till en sjö och metar fisk.
Berras kompis, morfar-experten, vet också exakt var man kan få tag i en.

Jag har alltid gillat tanter. Att tala med tanter, umgås med tanter. Fika med tanter.
Det bådar gott inför framtiden – rätt som det är så är jag ju gift med en tant.
Bara att hoppas på att flickan jag gifte mig med 1990 gillar att umgås med gubbar.
Förr eller senare. Gärna senare.
Gubbar är också trevligt.
Om du tycker att orden ”gubbar” och ”tanter” är nedlåtande så vill jag bara förtydliga: Det är det inte för mig.

Min historia tangerar filmens.
Har liksom aldrig haft en morfar.
Han fanns långt bort innan han gick ännu längre bort.

Jag har fått en kompis. Till. Jo, jag har redan kompisar.
Den nya är olik alla andra, så klart, men mer olik än de flesta av mina kompisar.
Min nya kompis har byggt hus. Stora hus, småhus – de flesta står utomhus.
Han har också suttit på taket av Eiffeltornet, grävt efter arkeologiska fynd, utbildat sig via Hermods, fått fyra barn, kört omkull med motorcykel, börjat röka, slutat röka, lärt sig engelska, blivit nykterist, tagit en hutt för att klara ”främmande” länders bakteriekultur (i den ordningen och därmed lämnat nykterhetsrörelsen), träffat kungen, fått medaljer, startat föreningar, köpt hus, sålt hus, hyrt ut hus och delar av hus, planterat skog, avverkat skog, rest, kört bil, inspekterat Jerikos murar, testat fri fart på Autobahn, glidit fram i en Wanderer, började tänka vindkraft tidigt, byggde ett, sedan ett till. Där emellan har han haft fullt upp med en massa andra saker…

Han gillar verkligen bilar. Gillar många saker men bilar – det är nåt speciellt.
Det syns i ögonen när han talar om dom.
Mac Edin - Wanderer
Idag har han tre bilar.
– En liten behändig jeep:
Perfekt för de dagliga turen till skogen. Han har mycket att fixa med där.
– En svart skönhet från Merzedes:
Jag har aldrig suttit i en sådan förut. Nu har jag suttit, ej kört, ej åkt. Suttit. Ojojojoj.
– En Rolls Royce:
Den har jag inte sett. Körs inte så ofta nu för tiden, aldrig av honom själv om jag förstått, men när den är ute på vägarna bär den nybakade studenter eller förgyller andra högtidliga tillfällen.

Jag har åkt med honom. I jeepen. Hur tryggt som helst. Synen verkar vara perfekt och stadiga händer och fötter.

Inget han gör, görs onödigt hastigt, men inte heller långsamt.
Minnet är avundsvärt effektivt. Kan fråga om när en kung blev kung eller dog. Han vet.
Han minns årtal, människor och platser på en märkligt exakt sätt.
Ibland tar ”sorteringen” en stund – men så kommer det. Imponerad.

Han har tidvis jobbat fruktansvärt hårt men verkar ha haft fruktansvärdare roligt.
Levt till hundra och kommer trots, eller tack vare, det leva till mycket mer än hundra.

Nu får jag lyssna till alla historier han har att berätta. Alltid kommer det nya. Inspirerande. Överraskande. Roliga.
Han brukar ackompanjera historierna med sitt oefterhärmliga fniss som jag inte ens ska försöka formulera med text…jo förresten…näe, det går inte.

Han stora nävar kanske är medfödda men jag väljer att avundas dom. Ser ”dasslocken” som ett bevis på en erfaren, handlingskraftig och (fortfarande) hårt arbetande man.

Ibland märker jag att han han kan vara sträng. Då säger jag det. ”Ibland är du lite sträng”.
Då svarar han ”Det måste man om det ska bli rätt”. Sträng och bestämd är säkert användbara egenskaper om man ska få ett par hundra man att få klart ett mejeribygge.

En sak som slagit mig mer än en gång är att han ofta säger ”den personen var en fantastisk människa, förtår du” (ska inte vara något uttalat ”s”) för så säger han det.
Jag har inte kunnat hålla räkningen på alla människor som han sagt så om.
Hans lilla fru blev uppgraderad för sju år sedan. Saknad. Det är kärlek trots frånvaro.
Han talar gott om alla sina barn, särskilt en. Och en. På olika sätt, alltså.

Han har säkert varit arg på folk ibland, besviken och ledsen på folk som sårat men han pratar aldrig om det mer än som en del av en kort bisats då den detaljen är en del av en historia som kräver detaljen. Det tror jag också bidragit till ett långt liv. Bitterhet verkar inte ha någon chans att fastna på eller i honom.

LÄNKAR TILL ”KAN DU VISSLA JOHANNA”
Uppdelade i 10-minutersklipp á la då gällande Youtube-regler.
Del 1 – Del 2 – Del 3  Del 4  Del 5  Del 6 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s