Hur känns det Mac?

Mac Edin - Hur känns det?
Det hände för ett par veckor sedan.
Efter dagens studiebesök i Prismahuset (där jag jobbar nu) var det dags för gästerna att tacka för sig och resa hem. De hade hunnit med mycket. Fått mycket, gett mycket.

Först en rundvandring med JL där de får höra den spännande resan han varit med, främst handlar den om de senaste 25 åren. Tårar av glädje och rörelse men också av glädje som gav anledning till rena rama gapskratt. De fick höra om oro, vånda, knäppa beslut och bönesvar trots mänskliga svagheter.

Sedan presenterade de sina planer och sin ambition att skapa mängder med arbetstillfällen och därmed transformera hela samhällen.
Deras ambition är väldigt lik den som lever och får sitt uttryck i Prismahuset varje dag.

Strax innan en av deltagarna steg ut genom dörren stack han in huvudet på mitt kontor och sa med ärlig uppsyn:

– Du Mac, hur känns det för dig att vara här i Prismahuset, höra JL berätta om alla fantastiska bönesvar och lyckliga slut på riktigt trassliga situationer – nu när du precis varit med om en konkurs och sett din dröm somna in.

Då svarade jag något jag inte själv var beredd på:
– Hade du träffat JL för arton år sedan hade hans situation inte varit så olik den jag upplever just nu. Sedan dessa har det hänt mycket i hans liv. Min historia pågår.

Svaret som inte ens jag var förberedd på uppmuntrade mig.
Tanken gick vidare. Till Josef. Han som drömde. Och sedan berättade för sina familj om sin dröm. Strax efter att han berättat hamnade han i en brunn (utan vatten vad det verkar), såldes som slav, fängslades oskyldig och satt i fängelse i många år.
Undrar om han fick frågan ”vad blev det av dina drömmar, det var visst bara fantasier, eller hur”. Troligen var han själv en av dom som ställde den frågan.
Du kan läsa Josefs hela historia i kortversion.
Men inte vår egen. Den pågår. Tro aldrig att du nått slutet.
När slutet kommer vet du troligtvis inte om det (Läs: då är du död).

Vägen framåt känner vi inte. Ett steg i taget.
Lita på att allt samverkar till det bästa. Tiden i brunnen har en funktion.
Fångenskap också. Även om du, kanske särskilt om, du är oskyldig.

Jag kan erkänna att alla stunder inte är tjo och tjim men där jag befinner mig just nu i min dröm är en härlig plats. På väg. Jag vet vad jag varit och har en bild av vart jag är på väg. Den bilden har jag haft hela tiden. Det har hjälpt mig ta viktiga och ibland skrämmande beslut.
Trodde jag gått kursen färdigt men inser snabbt – vore man färdig är det inte lika roligt längre.
– Vad ska man göra då, som man inte kan göra redan nu. Tål att fundera på.

Alltså: vad är det jag vill göra som jag inte kan göra nu. Vad hindrar mig att göra det jag verkligen, verkligen, verkligen vill.

Jag vill inte vara hurtig på nåt sätt.

Bara uppmuntra lite.
Påstår inte alls att det enkelt men min egen erfarenhet är att den frågan är både utmanande och rätt kul att svara på. Särskilt när man gör en anteckning och en checklista.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s