Kalmar

Där föddes jag.
Fin stad.
Blåsig stad med mycket, många vatten och många, många fantastiska byggnader, kvarter och områden.

Lätt att trivas i den stan.
Lite svårare kan det vara att trivas med människorna – inte för att de är otrivsamma men för att det kan ta lång tid att riktigt lära känna en inföding. Trösten är att när man väl gjort det – har man troligtvis en vän för livet.

De första fem åren levde jag på Jägarvägen. Efter de första tre lärda jag mig språket och har inte övergivit det sedan.

Följande fyra på Capellavägen.

Sedan femton på Västerlånggatan följt av åtta på Kläckebergavägen.

Trivdes bra där. Inte underligt. Trivs där jag är.

Tornet på bilden är bekant för alla Kalmarbor och Kalmariter (det är skillnad), det är det gamla vattentornet. Tornet står i en spännande omgivning. Idag är det fyllt med attraktiva lägenheter som är något svårmöblerade med sina runda väggar.

Kalmar är för övrigt ett gammalt svenskt ord som betyder stengrund eller stenbank.